Välfärdens operatörer

Sedan slutet av 1800-talet har det varit den socialt engagerade samhällsplanerarens uppgift att ordna för goda bostäder, fungerande kommunikationer och sunda levnadsförhållanden. Under sjuttio- och åttiotalen fanns en särskilt stor tilltro till att man kunde planera bort svåra samhällsproblem som fattigdom och segregation i förorterna och i stället skapa gemenskap och jämlikhet mellan människor. Denna bok berättar om varför det inte lyckades.

Författarna har under flera år ingående studerat socialt inriktade och ambitiöst planerade lokala försök att förbättra människors välfärd. Det är historier om marknadskrafternas intåg i den svenska politiken och hur siktet vänds från sociala mål till näraliggande ekonomiska. Men det är också berättelser om hur intressekonflikter, okunskap och snabba ideologiska skiften skapar nya problem snabbare än de gamla hinner redas ut.

Allvarlig kritik riktas mot den begränsade förmågan hos kommunala institutioner att värna om människors trygghet. Boken lämpar sig väl för politiker, tjänstemän, högskolestuderande och forskare, och de som är intresserade av att förstå villkoren för det svenska samhällets förändring.